När äldsta dottern flyttade hemifrån var det jobbigt att släppa taget.
Nu när mellanflickorna börjat leva sina egna liv där Far inte har ett skit att säga till om, så känner man att snart e det tomt och tyst i stugan.
Ångesten och vemodet kryper sakta på.
Jag känner att det börjar dra ihop sig.
Så känner man självklart inte om man är MachoLasse, för då är ju allt det här sååå naturligt.
Nu är jag ingen MachoLasse och jag får tycka att det är lite sorgligt att inte ha ungarna i huset.
Jag förlitar mig på Lillgrabben... han kan "hålla låda" för fyra...
men sen då ?
Gumman och jag pratar om att sälja kåken och leva zigenarliv, resa runt i Husbil sommarhalvåren :-)
Det kan väl inte vara fel?
Skulle tom kunna se fram emot det :-)
En annan värld öppnar sig...
Hur upplever ni det när ungarna flyger ut ur boet?
Jag är inte heller någon Macho-Lasse. Hon flyttade inte långt men det är en tuff brytning ändå.
SvaraRaderaVisst är det en omställning när ens lilla bebis flyttar ;-)
RaderaMin äldsta flyttade förra våren. Det blev tomt, riktigt tomt, men hon flyttade ihop med en bra kille och (om jag får uttrycka mig så) han är en lika bra mamma till henne som jag varit så det känns tryggt. Det som är jobbigt är att de bor 40 mil bort, varje besök måste planeras.
SvaraRaderaTur jag har en 11-åring här hemma som säker kommer att bo kvar minst 10 år till ;-)
Vad vi ska göra sen...? Ingen aning, men zigenarliv låter absolut intressant. Jag brukar läsa på den här tjejens hemsida, hon byggde sin egen husvagn och bor där hon vill: http://off-grid.se/ Lite häftigt!
Att det är rätt för dom, och att dom har det bra är det som gör mig lugn ;-)
RaderaSöner är bra... För dom behöver mer tid innan dom flyttar hemifrån :-)
Jag var och kikade på off-grid... Imonerande men lite fö
Forts...
RaderaLite för spartanskt för min del :-)